”Sådär,… har du kommit på nätet nu?”
”Japp, nu är jag redo!”
”Oooh jag höll nästan på att glömma, här har du en len sten att pilla på så att man kan fokusera bättre.”
Med ett varmt leende räcker du mig en liten grå sten, den känns sval och len i handen och jag börjar nästan reflexmässigt stryka fingrarna över den. Jag besvarar ditt leende och vi vänder oss så mot varsin dataskärm.
”Välkommen till specialpedagogutbildningen!”
Det var så hösten började, med hopp och vilja att utvecklas. Men med vintern kom sorgen. Den förlamade mig och tog andan ut mig. Och mitt i allt beslöt jag mig för att kanalisera detta in i något som gjorde mig gott.
Så jag lät penseln glida över duken för att få minnet av dig att vakna igen. Så penseln och färgen blev mitt medium att bearbeta allt. Och mitt i all färg så skapades denna. En tavla som kom ur ett foto av dig som jag alltid älskat. Och idag är en dag då jag saknar dig extra mycket. Idag skulle du fyllt 35 år om ödet varit annorlunda. Jag saknar dig så det värker och idag hänger jag upp din tävla på väggen. Där ska du hänga med dina klarblåa ögon. Jag saknar dig, älskar dig och tänker på dig.
Grattis på födelsedagen älskade syster och vila i frid.
/Kram
Så fin tavla. Så duktig du är . Och så fin text. Kram