Hearts and butterflies

Vilken vecka det har varit. Det känns nästan som om våran lilla familj inte gjort mycket annat än besökt diverse vårdinstanser. Och har vi inte besökt dem så har jag pratat med dem i telefonen… På måndagen var det Gabriel som hade en tid på BUP (barn och ungdomspsykiatrin). Vi har varit där en gång…

Jag och Morgan har alltid varit öppen med Gabriel om hans epilepsi. Vi har förklarat för honom varför han måste ta medicin och varför det känns så där jobbigt i kroppen ibland. Vi har också alltid uppmuntrat Gabriel att prata om sin epilepsi och bekräftar honom och lyssnar till vad han behöver förmedla. Och jag…

Idag har det verkligen varit en sån där dag där man både känner sig i botten men samtidigt på toppen. Att en kropp kan ha så olika känslor i sig samtidigt kommer nog alltid att både förbryllad mig och göra mig förundrad. Jag har idag återupptagit den kuratorkontakt jag hade i oktober/november. Det är standard…

Det är konstigt, hur snabbt allting kan vändas upp- och ner. Hur man kan gå från att tro att man har ett fullt friskt barn  till att ett par timmar senare få höra att om man ingenting gör nu så kommer han inte överleva. Den chocken kommer man nog aldrig glömma eller komma över. Jag…

Redan när Gabriel bara var en vecka gammal så slogs jag första gången av en längtan. Längtan efter ett barn till, ett syskon till Gabriel. Men Morgan (den kloka av oss) ville vänta tills Gabriel var lite större innan han kände sig redo att börja fundera på det. Mellan mig och mina syskon har det…

Det gör alltid ont när ens barn blir sjukt och innan Gabriels epilepsi debuterade hade han haft två ordentliga sjukdomstillfällen som skrämt mig ordentligt. Det ena var en magsjuka som blev så kraftig att han blev inlagd med dropp och den andra var när han tio månader gammal åkte på influensan och vi blev akut…

Att vara gravid med sitt första barn är nervöst. För man har ju inte gjort detta förut. Men samtidigt var jag ju bara så taggad! Graviditeten med Gabriel var helt okey. Jag var lite illamående från början men inget jag inte kunde hantera med hjälp av salta kex och mycket vatten. På slutet av graviditeten…

När jag och min fästman äntligen tog steget och bestämde oss för att börja försöka skaffa barn kunde jag inte vara lyckligare. Ett barn, ja kanske flera var det jag önskade för oss. Jag ville så gärna att vi skulle bli en familj.   Men tiden gick och det hände inte… Månad efter månad visade…

Den frågan är inte direkt lätt att svara på. Men om jag ska göra ett försök så skulle jag säga att jag är en glad och positiv kvinna på 28 år som bor i Umeå men ursprungligen kommer från Vilhelmina. Jag bor tillsammans med min fästman och våra två pojkar, Gabriel och Amandus, som jag…