Hearts and butterflies

”Så hur mår du, har du ont? Nej bara som normalt. Vad menar du? Normalt innebär ju ingen smärta alls.”   Jag vet inte riktigt när det började och jag vet absolut inte varför men jag ska nu ta ansvar för mig själv och få svar och hjälp. Jag har ont. Jag har smärta i kroppen.…

Alla framsteg är framsteg. Och vi gör äntligen framsteg. Några större och några mindre. Men framsteg är de ändå. Och vi firar och glädjs åt vart enda en av dem. Amandus fick goda betyg på ultraljudet i onsdags. Två delar av hans hjärtfel kan vi nu avskriva. Den klaff som tidigare läckt mellan vänster förmak…

Åter igen är vi på sjukhuset. Det känns som att jag tillbringar all min tid på ett av två ställen, hemma i lägenheten eller på sjukhus. Denna gång var det inte ens planerat. Amandus började bli dålig i onsdags, herregud det är snart en vecka sen, och blev sen sämre och sämre allt eftersom dagarna…

Vilken vecka det har varit. Det känns nästan som om våran lilla familj inte gjort mycket annat än besökt diverse vårdinstanser. Och har vi inte besökt dem så har jag pratat med dem i telefonen… På måndagen var det Gabriel som hade en tid på BUP (barn och ungdomspsykiatrin). Vi har varit där en gång…

Det är konstigt, hur snabbt allting kan vändas upp- och ner. Hur man kan gå från att tro att man har ett fullt friskt barn  till att ett par timmar senare få höra att om man ingenting gör nu så kommer han inte överleva. Den chocken kommer man nog aldrig glömma eller komma över. Jag…

Det gör alltid ont när ens barn blir sjukt och innan Gabriels epilepsi debuterade hade han haft två ordentliga sjukdomstillfällen som skrämt mig ordentligt. Det ena var en magsjuka som blev så kraftig att han blev inlagd med dropp och den andra var när han tio månader gammal åkte på influensan och vi blev akut…