Den frågan är inte direkt lätt att svara på. Men om jag ska göra ett försök så skulle jag säga att jag är en glad och positiv kvinna på 28 år som bor i Umeå men ursprungligen kommer från Vilhelmina. Jag bor tillsammans med min fästman och våra två pojkar, Gabriel och Amandus, som jag älskar mer än livet självt.
Jag är en människa som bär allting utanpå. Jag bär mina känslor utanpå kroppen. En del skulle nog säga att jag inte är särskilt hårdhudad men jag ser det inte så. Jag ser mig själv som stark (oftast i alla fall) och att jag inte är rädd för att visa mina känslor. Varför ska jag gömma dem? Varför ska jag skämmas för dem? Nej jag visar dem öppet för världen att se. Att leva gömt i skuggorna mår ingen bra av. Jag har dessutom valt att sätta mina känslor utanpå med hjälp av tatueringar. Jag har en tatuering som symboliserar min kristna tro, en som visar på den familj jag kommer från, och en som visar vem jag är, naken och bar för världen att se. Och bredvid denna sitter en fjäril. Denna fjäril symboliserar min äldsta son Gabriel. Han är min vackra men ändå sköra fjäril. Så småningom kommer jag även sätta dit en fjäril för min son Amanuds, förhoppningsvis snart.
Jag kommer från en stor familj med 8 syskon och en massa barnbarn till mina föräldrar, i skrivande stund är vi uppe i 14 stycken med nummer 15 på väg. Denna stora familj har gett mig massor. Dels har jag lärt mig vara flexibel, det kan inte alltid vara min vilja som kommer först. När man är så många måste man kunna anpassa sig. Det har även gjort mig till en oerhört social och utåtriktad person. För annars försvinner man i en familj som våran. Man måste liksom kunna ta plats och vara trygg med ett högt tempo.
Jag har alltid velat vara mamma. Redan tidigt i mitt liv var det min stora dröm, när jag fick frågan vad jag ville bli så var svaret ”en mamma”. Det kändes som att det var dit jag ville ta mig, det var mitt mål.
Jag träffade min fästman när vi var sjutton och tankar på barn kom hos mig ganska snabbt även om vi båda var överens om att vänta tills vi kände oss ha en stadig grund att stå på, ett hem, jobb och ett liv som var redo att ta emot ett barn.
Senaste kommentarer