När jag ser på dig…

Ibland rusar tankarna för fort. Och med de rusande tankarna kommer de stormande känslorna….

När veckan varit tung med hög stressnivå och lite sömn har även din vardag, du mitt.älskade barn, blivit svårare. Det svänger snabbt både i fokus och känslor. Och jag sitter nu här och ser på sig där du lugnt leker i sandlådan. Vi är ensamma här ute du och jag och dina infall får flöda fritt utan att stopphanden åker fram eller att störas av intryck runt omkring. En kort stund störs fokuset av ett flygplan och jag ser hur huvudet börjar snurra men då du snubblar till över en spade fastnar fokuset igen. Du svarar mig med ett distant ”mmm” när jag frågar om du har roligt. Du är i din värld och jag låter dig sitta där och njuter av stillheten.

Men veckan har varit tung och mitt samvete tungt därefter. Så idag är jag bara trött… sååå trött. Så jag sitter här och ser på dig och ger mig själv ett tyst löfte att nästa vecka ska bli bättre. Jag ska försöka bättre, bättre tålamod, bättre humör, bättre förståelse.för dina behov.

Idag låter jag mina känslor tala. Imorgon blir bättre. Att se på dig ger mig ändå hopp. Vi är okey.

Kramar/ Sabina