Idag har det verkligen varit en sån där dag där man både känner sig i botten men samtidigt på toppen. Att en kropp kan ha så olika känslor i sig samtidigt kommer nog alltid att både förbryllad mig och göra mig förundrad.
Jag har idag återupptagit den kuratorkontakt jag hade i oktober/november. Det är standard efter en så traumatisk händelse som det vi gick igenom med Amandus att bli erbjuden en kuratorkontakt och jag tog glatt emot den. Vi träffades ett par gånger och pratade om allt och det kändes som att jag var på rätt spår med bearbetningen av det som hände så vi kom överens om att jag kunde höra av mig om jag behövde prata mera.
Och nu gjorde det. För jag behövde få prata och få hjälp. När vardagen börjar landa är det lätt att känslorna för sig påminda och det har de verkligen gjort för mig. Jul och nyår var underbara med familjen runt om hela tiden och kunna slappna av.
Men med avslappningen kommer känslorna. Alla de där jobbiga känslorna som jag trodde mig vara klar med. De är nu tillbaka med full styrka. Känslor som frustration och sorg över att det blev som det blev eller ångesten när man känner sig otillräcklig. Men jag tänker inte låta dessa känslor bräcka mig. Därför söker jag hjälp. Jag måste ta hand om mig själv så jag kan finnas där för dem som behöver mig.
Och det var faktiskt ett väldigt skönt samtal vi hade idag. Kände mig faktiskt lättare efteråt, som att jag lyft bort en stor tyngd från min rygg. Jag vet att sår i själen inte läker lika fort som sår på kroppen så detta får ta sin tid jag ska fortsätta kämpa.
En kompis till mig sa en gång att denna familj var proffs på att klättra. Det är kanske inte är alla gånger vi har rätt utrustning med oss men vi har lärt oss att anpassa oss och fortsätter ta oss framåt och uppåt hela tiden.
På en positiv ton fick vi post från Amandus läkare idag. Till saken hör att det togs ett blodprov på Amandus för att undersöka hur hans njurar mådde (de kan bli påverkade av högt blodtryck) och kolla hans hjärtsviktsvärde. Och idag fick vi svaren på blodprovet. Njurvärdet var helt normalt och hjärtsviktsvärdet hade mer än halverats! Så underbart! Även om det känns både konstigt och fel att prata om min son i termer som hjärtsviktsvärde så har jag bestämt mig för att detta ska vara en positiv nyhet. Det betyder ju att det hela går åt rätt håll. Att Amandus mår bättre och bättre. Och när det kommer mer till kritan är det ju det som är det viktiga.
Jag ska nu bara sitta och njuta av den sovande grabben i min famn.
Kramar / Sabina
Senaste kommentarer