Vilken vecka det har varit. Det känns nästan som om våran lilla familj inte gjort mycket annat än besökt diverse vårdinstanser. Och har vi inte besökt dem så har jag pratat med dem i telefonen…
På måndagen var det Gabriel som hade en tid på BUP (barn och ungdomspsykiatrin). Vi har varit där en gång tidigare och då träffade vi två psykologer, en som lekte med/observerade Gabriel och en som satte sig ner och pratade med mig. I måndags var det dags att träffa en läkare, en överläkare till och med. Vi har pratat om Gabriels svårigheter och de ska nu sätta sig ned, psykologer och läkare, tillsammans och diskutera vad man tror nästa steg blir. Men jag tror mig redan veta vad de kommer bli för det sa läkaren redan i måndags.
”Jag kommer starkt tala för att det görs en ADHD utredning.”
Jag har haft detta på känn ett tag, det var ju vi själva som började dra i detta redan vid Gabriels treårskontroll på BVC då vi börjat se tecken på hans svårigheter med koncentration, impulsivitet och konflikthantering. Men det blir ändå massor med känslor när det nu visar sig att det inte bara är jag som ser något som inte är där, eller att jag gör en höna av en fjäder. Det finns andra som ser Gabriels svårigheter också.
Det blir som så kluvet. Jag är glad att han ska få hjälp, det känns skönt att detta är i rullning innan han ska börja skola. Men det känns också tugnt att han ska behöva ha det så här svårt. Min älskade grabb. Jag skulle så gärna vilja ta allt detta från honom, om så bara få en stund, och att han ska få slippa gå genom livet i så slitna skor på en gropig väg.
På tisdagen var det Amandus tur på BVC och han fick då även sitt 3månaders vaccin och påfyllnadsdosen av vaccin för Rotavirus. Med vaccin kan man ju alltid förvänta sig lite feber men Amandus fick mer än bara lite. Framåt kvällen steg tempen och fortsatte stiga och under onsdagen var den uppe på 39,8 trots febernedsättande. Och ingenting åt han. Jag fick kämpa för varje milliliter jag fick i honom. Jag tillbringade onsdagen i telefon med olika vårdinstanser som funderade på om vi skulle komma in eller inte. Tanken var att vi på onsdagen skulle in för provtagning men det var ju inte att ens överväga när han var så hängig.
På torsdagen vaknade Amandus som tur var feberfri vilket kändes väldigt skönt, även om han fortfarande inte åt som han borde. Att han reagerade så starkt på vaccinet skrämmer mig lite då jag är orolig att han ska bli lika dålig nästa gång. Men samtidigt är alternativet, att inte vaccinera, inte ett alternativ. Jag kommer alltid vaccinera mina barn. Både för att skydda dem likaväl som alla andra som av olika anledningar inte kan vaccinera sig. Men mammahjärtat blöder när han ska behöva må så här dåligt.
På torsdag eftermiddag hade vi tid på barnhjärtmottagningen för ultraljud, EKG och blodtryckskontroll. Det visade sig här att Amandus blodtryck fortfarande är högt, trots medicinering, och att hjärtat ännu inte pumpar bättre, vilket man hade hoppats på. Det känns som ett nederlag på något vis. Jag hade hoppats så på att man skulle se en stor förbättring. Men så var inte fallet. Så nu går diskussionerna om att höja dosen ett steg. Men för at göra det vill man först göra en långtidskontroll av blodtrycket. Detta för att dels se hur blodtrycket ligger under olika tider på dygnet men även för att se om man får annorlunda värden när man inte behöver ”tvinga fram” ett värde. Att ta blodtryck är ju väldigt svårt på en bebis eftersom man måste ligga stilla. Minsta rörelse kan påverka att manchetten inte avläser korrekt eller kanske inte kan avläsa allt. Och ju längre man försöker ju svårare bli det då Amandus bli mer och mer otålig. Så det beslutades att vi skulle få med oss en blodtrycksapparat med oss hem och att vi själva skulle ta några olika värden när han sover, för då kan man garantera att han är stilla. Så det började vi med på torsdag kväll och höll sedan på under fredagen och natten mot lördag tog jag sista värdet. Det ska bli intressant att se vad läkarna ger om de värden jag fick för jag tycker de ser bra ut. Inte alls lika höga som förut. Men vad vet jag… De kanske räknas på ett annat sätt om det tas värden när han sover. Alla har ju ett lägre blodtryck när man sover jämfört med när man är vaken. Men vi får se helt enkelt. Jag har massor med frågor som jag hoppas få svar på i nästa vecka.
Vi ska nu avsluta veckan med att göra en tripp till Vilhelmina jag, Amandus och Lovisa. Vi ska nu nämligen börja sy de klänningar som Lovisa och Linda ska ha på mitt och Morgans bröllop i sommar. Som jag längtar dit! Jag har velat detta så länge att det känns som en dröm som går i uppfyllelse när det äntligen ska ske. Jag ska sägs ja till honom och han ska sägs ja till mig. Det känns så underbart att vi ska få bli herr och fru Norman.
Kramar / Sabina
Senaste kommentarer