Jag och Morgan har alltid varit öppen med Gabriel om hans epilepsi. Vi har förklarat för honom varför han måste ta medicin och varför det känns så där jobbigt i kroppen ibland. Vi har också alltid uppmuntrat Gabriel att prata om sin epilepsi och bekräftar honom och lyssnar till vad han behöver förmedla. Och jag svarar efter bästa förmåga på de frågor han har.
Även när det gäller Amandus har vi varit öppna med vad hans hjärtfel innebär. Vi har berättat för Gabriel att Amandus hade ett fel på hjärtat som gjorde att han inte mådde så bra men att en doktor har opererat och lagat lillebror.
Just nu är Gabriel ganska orolig för att doktorn måste laga mera på lillebror. Frågorna bubblar en efter en, mycket kommer efter att vi varit på en kontroll för. Amandus.
En situation som just nu är väldigt vanligt är pratet om att Amandus kräks. Amandus är en pojke som oftast kräks efter att han ätit, särskilt om han inte få ligga ifred och vila ner maten. Imorse hade jag och Gabriel samtalet om varför lillebror kräks. Och det samtalet värmde så gott i min själ och visar så tydligt viken underbart omtänksam son jag har.
Gabriel : Varför kräks han, varför kräks lillebroris?
(för Gabriel avslutas det mesta med ”is” just nu. Mammis, pappis, lillebroris o.s.v.)
Jag: Det är så att Amandus har en känslig mage, och om han inte får vila magen efter maten så kan han kräkas.
Gabriel: Åh nej, det är så synd om lillebror. Han måste till doktorn.
Jag: Nej det tror jag inte. Han behöver bara få vila magen lite.
Gabriel: Nej Mamma! Lillebror måste till doktorn. Doktorn måste laga lillebror.
Jag: Ja doktorn lagade Amandus hjärta men magen behöver bara vila.
Gabriel: Doktorn måste hjälpa… Hjälpa lillebror att må bra. Snälla mamma!
Gabriel är helt enkelt en underbar storebror. Han älskar sin lillebror så mycket och vill bara att han ska må bra. Jag vet att han har frågor och kommer alltid att svara på hans frågor, vad de än må vara. För han förtjänar att förstå sin vardag. Hur ska han annars kunna fungera i den?
Det är magiskt hur barn tänker. När Gabriel sedan fått svar på sina frågor så gick han sedan vidare och lekte. Själv satt jag kvar med ömmande hjärta för mina söner som båda växer upp med svårigheter men ändå verkar bli så underbara personer. Och nu ligger vi här, efter lunchen, och sussar på rad. Jag älskar verkligen min pojkar.
Kramar / Sabina
Senaste kommentarer