Header Image

Hearts and butterflies

Mitt namn är Sabina och jag är 28 år. Jag kommer ursprungligen från Vilhelmina men bor numera i Umeå tillsammans med min fästman Morgan och två underbara söner, Gabriel och Amandus. Mina barn älskar jag mer än allt annat, de har en speciell plats i mitt hjärta. Men jag vill även visa världen min kärlek till dem. Jag är en människa som bär mycket utanpå kroppen och uttrycker mig ofta med hjälp av mina tatueringar. Gabriel har redan en plats på min hud i formen av en fjäril och snart kommer förhoppningsvis även Amandus synas där med en fjäril för honom. Så här är mitt liv fyllt med hjärtan och fjärilar, hearts and butterflies. Kramar / Sabina

Tankar på kvällen

Publicerad,

Det är på kvällen tankarna snurrar som mest. Det är då dom snurrar som fortast. Det är då jag tror mig ska kunna fundera ut lösningar på världens alla problem men det istället bara lämnar mig trött och känslosam. Det är på kvällen alla mina tankar skriker i kapp för att överrösta varandra.

Dom skriker om sjukdomar, vad som händer i vårt samhälle, hur min familj ska klara av detta, vad som händer om vi blir sjuka, vad som kommer finnas kvar när lugnet lägger sig igen. Dom skriker av frustration över att ha frågor utan svar, problem utan lösningar, prövningar utan belöning. Dom skriker så att jag själv till slut bara vill skrika för att få det lite tyst. Men bredvid mig snusar en bebis på ena sidan och mannen i mitt liv på andra. Att skrika nu hjälper ingen.

Jag försöker hela tiden prioritera min energi. Vad lägger jag den på? Vad finns det för delar i mitt liv som får min energi att läcka ut? Vissa dagar går bättre än andra. Vissa dagar kapar jag bort det som förstör eller suger bort energi och satsar på det som ger energi. Andra dagar lyckas jag inte. Då kan jag inte fylla på med energi. Då är besluten jag tog dagen innan extra viktiga. Jag måste tänka på mig. Så att jag får må bättre. Allt man gör tar energi, jag måste bara hitta vilka saker som ger energi tillbaka också.

Men ikväll ligger jag här med tankarna som skriker. Och högst av alla låter idag oron. Oron över att inte veta om vården räcker till, om min familj ska få må bra. Jag har flera i min familj som är i riskgrupp för covid-19, jag själv är det, men det finns några jag oroar mig mer för än andra. En av dem är Amandus. Han behandlas för hjärtsvikt, hans hjärta orkar inte med påfrestningar lika bra som mitt eget gör. Och han har knappt hunnit återhämta sig från RS-viruset än. Jag oroar mig för om han blir sjuk. Allt är så ovisst. Vi vet så lite. Ingen kan svara på mina frågor, allra minst jag själv.

På kvällen kommer alla tankar fram och slåss för att bli hörda och även om jag är trött kan jag endast hoppas att dom tystnar till slut.

Kramar / Sabina

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *