Mitt barn i spektrat

Att stormar lämnar efter sig oreda är ju allmänt känt. Och det är så vi har beskrivit det som händer i min älskade Gabriels hjärna. Att det stormar. Vi vet inte vad dessa stormar för med sig men en sak är klar. Ibland blir det oreda. Ett spektra av oreda. Att hitta lugnet är svårt, koncentrationen brister och Impulserna är många. Oxh då blir det tokigt.

Hela 90% av alla barn med epilepsi hamnar inom NPF-spektrat och där har även Gabriel hamnat. Vi har misstänkt detta ett tag och har varit i kontakt med BUP och nu har utredningen gett en diagnos. Hyperaktivitetsstörning. Och med diagnosen kommer massor med känslor. Det känns jobbigt att han ska behöva ha det svårt men samtidigt skönt att vi inte inbillat oss allt eller att Gabriels svårigheter ligger i ”bad parenting” som demonerna på axeln ibland viskar till mig. Men de demonerna får idag inget gehör. Idag känner jag mig stark att vi gör det som är rätt för våra barn.

Nu startar nästa resa. Med träffar med arbetsterapeut och föräldrautbildning. En ny, spännande och utmanande resa som vi gör tillsammans. Tillsammans som familj. Vi vet inte vara denna resa för oss, kanske ändras diagnosen när Gabriel blir äldre, kanske inte. Bara framtiden kan visa det. Och vars denna resa än för oss så vet jag att det kommer bli bra. För vi är en stark familj. En familj som kämpar på. Och med denna diagnos kan vi lättare få rätt hjälpmedel för att klara resan så bra så som möjligt.

Kramar / Sabina